Svenska språket har många lustigheter som man inte använder i officiell text som sedan nu, till min stora glädje, börjar poppa upp i bloggar och andra talspråksmedier.
Happisdialekten (den svenska) är en sådan. Hannu och många andra skriver på Happisdialekt, ibland är det till och med svårt att som Haparandabo veta om man egentligen blir förstådd om man t ex säger “nå fast” ngn annanstans än i Happis/Tornedalen.
Sen finns det ju andra lustigheter som just “å vägnar”, som (typ) bara finns i högtidliga sammanhang.