Archive for May, 2006

Stilla vatten

Saturday, May 6th, 2006

Izac tog en bild från Seskarö bro.Stilla vatten. Kungligt och fridfullt är att stillsamt eller hurtigt glida fram i sådant vatten medelst kajak. Sällsynt och enastående godis för sinnen och själ.

En gång paddlade jag också hela vägen från Happis till Seskis under en dag. Resan tog dock lite längre än jag trodde och dåvarande seskisflickvän och andra hade hunnit bli lite oroliga innan jag till slut gled in i småbåtshamnen norr om ön. Flickvännen mötte mig dock, hon hade hunnit vara ner ett otal gånger redan under kvällen. Detta var innan mobiltelefonen, men jag skulle fortfarande inte vilja ta med mig telefon om och när jag ger mig “av” för att omslutas av det vilda och mig själv och ensamheten.

En gång har jag också paddlat ACR (Arctic Canoe Race, finns tyvärr ej längre), 1996 om jag minns rätt. Då vann jag också min klass, tur(ist)klassen, något jag är stolt över, även om vi bara var 3 deltagare i klassen.

Jämt fördelade är mina timmar på hav och älv, i stilla vatten och strömmande fors, mellan turpaddling och forslek. Sista åren (många blir det) har jag dock inte paddlat mycket. Senast utanför Paris faktiskt, tror jag. Dvs 2002. Än tror jag dock att eskimosväng och takter sitter i. Har man en gång lärt sig att cykla osv.

För två år sedan föll jag med Ailu i famnen och slog i axeln och har inte återhämtat mig helt sen dess. Fuskat med rehabövningarna, men jag kände då jag nyss torrpaddlade lite i luften att det skulle vara utmärkt träning för axeln, helt enkelt för att rörelsen var en aning smärtsam.

Tyyni meri

Saturday, May 6th, 2006

Seittenkaaren Iisko otti kuvan Seittenkaaren sillan kupeesta. Meri on peilityyni. Ihanaa on liukua sellaisella vedellä kajakilla hitaasti tai nopeasti. Harvinaista ja ainutlaatuista herkkua aisteille ja mielelle.

Olen kerran melonut koko matkan Haaparannalta Seittenkaareen silloisen tyttöystävän luo päivässä. Tosin reissu kesti huomattavasti pitempään kuin olin laskenut ja tyttöystävä ja muut olivatkin jo kerenneet huolestua kun viimein liuin saaren pohjoispuolen pienvenesatamaan. Tyttöystävä oli kuitenkin vastassa, oli käynyt sielä useamman kerran tähyilemässä illan mittaan.

Kerran olen myös melonut ACR:n, 1996 muistaakseni. Voitin silloin retkisarjan ja olenkin siitä ylpeä vaikkei sarjassa ollutkaan kuin 3 osanottajaa.

Saaristossa ja joissa olenkin sitten melonut tasapuolisesti. Sekä retkimelontaa ja koskimelontaa olen harrastanut, mutta viime vuosina on jäänyt vähille koko harrastus, tai siis jäänyt kokonaan pois jos rehellisiä ollaan. Mutta kyllä se varmaan eskimo vieläkin onnistuu, ja sanotaanhan sitä että minkä nuorena oppii… ei ne taidot varmaan pahemmin ruosteessa ole.

Kaaduin pari vuotta sitten Ailu sylissä ja satutin olkapääni ja koska en ole tehnyt niitä kuntoutusliikkeitä riittävästi käsi on edelleen kipeä kun teen tiettyjä liikkeitä. Kun tässä kuivaharjoittelin melontaa muistuttaakseni itseäni liikeistä tunsin, että melonta olisi oivaa kuntoutusta, koska sekin sattui hieman.